Jag kan inte sova, så då bloggar jag.
Är så arg att jag exploderar snart. Det är otroligt vad det finns för naiva idioter, alltså. Jag vet inte vad fan jag ska göra, känns som att antalet vettiga människor börjar minska allt mer. Jag sitter och försöker övertyga en person om att jag har rätt i det jag säger. Och jag vet att jag har rätt, av många olika skäl, svårt att förklara. Men personen i fråga vägrar tro mig och säger att han vet bäst själv, när han egentligen inte gör det. Jag vet mer. Och jag hade rätt en gång tidigare, vilket han insåg. Men kommer han att vilja inse det här? Knappast.


Sitter och fnular lite på boken... det har stått stilla ett tag nu. Och jag försöker verkligen att klämma ur mig något vettigt att skriva. Det finns fortfarande en tanke i huvudet på mig som lyder: "Det här med boken kanske var en dum idé. Vem försöker jag lura? Jag är ingen 'författare'. Jag är bara en vanlig förortsbrud på sexton bast som inte kan ett piss mer än någon annan." För det är ju på ett sätt sant. Ingen kan allt, men alla kan något. Och ja, något kan jag väl. Men än så länge verkar det inte vara att skriva en bok.




Nej, jag borde nog sova nu. Ska upp om nio timmar och behöver verkligen min sömn. Vi hörs "imorgon".