Igår natt stannade hela världen upp.
Kvällen den 25/6-2009 var en kväll ingen kommer att glömma.
Och då menar jag det verkligen.
Det är förvånansvärt nog större än när Elvis Presley dog. Och varför då?
Jo, hur många där borta i Kina visste vem Elvis var? Inte många, nej.
Hur många visste vem Michael Jackson var?
Alla.

Och för en gångs skull tror jag att vi alla fokuserar på artisten Michael Jackson, och inte den misstänkte pedofilen, inte den upp över öronen skuldsatta stackaren.
Utan för den utomordentligt skickliga dansaren och grymma sångaren han faktiskt var.
Egentligen var det synd om honom. Det kanske inte ens är sant att han förgripit sig på små pojkar. Deras föräldrar kanske var i ekonomisk obalans, behövde pengar, lät deras barn sova hos Michael Jackson på Neverland, och sen hittade på att deras son blivit våldtagen av artisten. Det verkar så i varje fall. Sen att trenden burits vidare är bara ännu mer skam. Inte undra på att Michael blev pank till slut.

Varför kan man inte bara sörja en stor artists död och sedan låta honom vara ifred?