Fortsätter lite på tankespåret, det verkar bubbla av tankar inom mig idag.
Så nu tänker jag ta upp ämnet tillit. Känsligt, ömtåligt, men ack så värt att upprätthålla. Det lönar sig ju för alla i längden.
Men ta inte det här fel nu. Lita endast på dem du känner att du kan lita på. Hamnar din tillit i fel händer kan vad som helst spillas ut till allmänheten och då lönar det sig verkligen inte för dig, kan jag säga.
Lita på de vänner som får dig att må bra och som själva ger sin tillit till dig.
Det handlar om att ge och ta, att lära sig de olika typerna och lära sig vilka man ska lita på och inte lita på.

För gör man fel kan det ibland gå så långt att det till slut är för sent för att göra någonting åt saken. Är man med i leken får man leken tåla, men hoppar man ur tids nog kan man rädda sitt skinn.
Alla gör vi misstaget att lita på fel personer någon gång i livet. Visst, vi har alla bitit i det sura äpplet och känt smaken, men nu är det dags att vi på allvar sätter ner foten och sparar vår tillit till folk vi vet att vi kan lita på. Vi förtjänar bättre.
Man kan bygga upp en tillit genom att lära känna en person, det vet ju alla. Men även om man känner personen (trodde man själv) och har gjort det ett tag och det fortfarande inte går att lita på honom/henne, konfrontera och fråga varför han är som han är eller varför han gör så. Det kan ge stora förändringar, man vet aldrig.

Det gäller vara klok i valet av person man ger sin tillit. Tillit är något som är så ömt att bara man gör ett litet felsteg, kan den rasera fortare än man hunnit bygga upp den.