2009-07-11
20:08:14
20:08:14
Är bloggen som ens bästa vän?
Tänk om jag en vacker dag bestämmer mig för att skriva ett inlägg i min blogg. Ja, det händer ju jäkligt sällan, så vi säger att jag skulle göra det. Och så loggar jag in här. Användarnamn, lösenord, logga in. Ja ja.
Och sen när jag kommer in på min profil, så finns inte min blogg kvar.
Jag undrar hur fasiken jag skulle reagera då.
Om jag skulle bli glad, ledsen, förbannad, chockad eller bara "öh".
Jag menar, det är ju inte direkt som att bloggen är allt jag lever för. Verkligen inte. Nej, jag har ett liv, jag lovar.
Men klart man skulle bli lite ledsen, när man haft bloggen ett bra tag. Okej, jag har visserligen inte haft den lika länge som Blondinbella som har haft sin sen 2005. Det skulle nog bli jäkligt jobbigt. Och hennes blogg försvann ju ett tag men de lyckades återställa typ hela bloggen. Men om min försvinner tror jag inte att jag får hjälp från proffs som försöker återställa hela bloggen. Nej, utan då är det nog bara "ajöss, tack och hej".
Varför betyder våra bloggar så mycket för oss? Hur har de blivit så betydelsefulla, tidskrävande och fritidsberövande?
Det är ju nästan som en hund, som man måste rasta, kela med, ta med på resan och grejer. Man skriver i bloggen (motsvarighet: kela med), gör om designen (motsvarighet: rasta) och bloggar från alla världens olika hörn (motsvarighet: ta med på resan). Så då blir det väl nästan som ett husdjur, eller?
Jag gillar ju att skriva här. Gillar att veta om att folk också läser det jag skriver. Det är inte som en dagbok man skriver. Då vill man inte att folk ska läsa. Utan då låser man in den i något kassavalv och nästan sväljer nyckeln. I en blogg kan alla läsa, kommentera och ge beröm/kritik/förslag. Vilket jag tycker är väldigt bra, speciellt för mig som vill utöka mina skrivkunskaper inför framtiden.
Och ja, klart man kan skapa en ny blogg om den gamla försvinner. Men det blir ju lite trist med tanke på allt jobb man lagt ner på bloggen. Design (skitsvårt för mig som precis börjat fatta allt det där, efter nästan två års bloggande), inlägg med bra texter, bilder... allt sånt försvinner ju och många saker man velat att folk skulle läsa kanske man inte orkar skriva om igen. Det är lite riskabelt, det där med att ha en hund och en blogg. Hunden kanske blir påkörd eller bortrövad, medan bloggen kan bli hackad och raderad.
Och sen när jag kommer in på min profil, så finns inte min blogg kvar.
Jag undrar hur fasiken jag skulle reagera då.
Om jag skulle bli glad, ledsen, förbannad, chockad eller bara "öh".
Jag menar, det är ju inte direkt som att bloggen är allt jag lever för. Verkligen inte. Nej, jag har ett liv, jag lovar.
Men klart man skulle bli lite ledsen, när man haft bloggen ett bra tag. Okej, jag har visserligen inte haft den lika länge som Blondinbella som har haft sin sen 2005. Det skulle nog bli jäkligt jobbigt. Och hennes blogg försvann ju ett tag men de lyckades återställa typ hela bloggen. Men om min försvinner tror jag inte att jag får hjälp från proffs som försöker återställa hela bloggen. Nej, utan då är det nog bara "ajöss, tack och hej".
Varför betyder våra bloggar så mycket för oss? Hur har de blivit så betydelsefulla, tidskrävande och fritidsberövande?
Det är ju nästan som en hund, som man måste rasta, kela med, ta med på resan och grejer. Man skriver i bloggen (motsvarighet: kela med), gör om designen (motsvarighet: rasta) och bloggar från alla världens olika hörn (motsvarighet: ta med på resan). Så då blir det väl nästan som ett husdjur, eller?
Jag gillar ju att skriva här. Gillar att veta om att folk också läser det jag skriver. Det är inte som en dagbok man skriver. Då vill man inte att folk ska läsa. Utan då låser man in den i något kassavalv och nästan sväljer nyckeln. I en blogg kan alla läsa, kommentera och ge beröm/kritik/förslag. Vilket jag tycker är väldigt bra, speciellt för mig som vill utöka mina skrivkunskaper inför framtiden.
Och ja, klart man kan skapa en ny blogg om den gamla försvinner. Men det blir ju lite trist med tanke på allt jobb man lagt ner på bloggen. Design (skitsvårt för mig som precis börjat fatta allt det där, efter nästan två års bloggande), inlägg med bra texter, bilder... allt sånt försvinner ju och många saker man velat att folk skulle läsa kanske man inte orkar skriva om igen. Det är lite riskabelt, det där med att ha en hund och en blogg. Hunden kanske blir påkörd eller bortrövad, medan bloggen kan bli hackad och raderad.
