Många säger att jag har tagit det här för hårt.
"Du är inte van, det har gått två år och du reagerar såhär nu, get over it!"
Hur lätt är det, på en skala 1-10?
Jag skulle nog säga 0.
Jag blir tokig.

Det bästa sättet för att kunna släppa taget är att få sörja och älta om och om igen så många gånger som man själv tycker känns bäst. De rätta vännerna orkar alltid lyssna och säger inte åt en att sluta tänka på det. För hur mycket de än säger det kommer man inte sluta tänka på saken förrän man själv vill det. Och förrän man själv vet att man kan.
Det är bara en fråga om tid, alltihop. Vi tror oss alltid veta att vi har all tid i världen, men det har vi inte.
Ändå har man tydligen all tid till att sörja och må dåligt, sen kan man skratta och må bra igen.

Det tar tid. Det är bara att låta tiden gå, och försöka läka alla djupa sår den orsakat.