Jag kan inte äta.
Jag kan inte sova.
Jag kan inte le, inte heller skratta.
Vad har kärleken gjort med mig?

Jag känner mig tom, deprimerad, ensam.
Jag saknar redan värmen, saknar omtanken.
Jag vet att jag inte kan gå vidare utan honom.
Det spelar ingen roll vad folk säger, jag kan inte.
Jag vill inte heller.

Jag trodde vi skulle komma längre än såhär.
Jag har så mycket kvar att ge, så mycket att visa.
Så mycket kärlek kvar, men den är inte besvarad längre.

Jag kan bara vänta på ett mirakel, och hoppas.
Hoppas att han tar mig tillbaka, glömmer henne.
Hoppas att allt kan bli bra igen, och att allt kan börja om på nytt.