Jag tänker bara säga en sak.
Jag hatar såna som skriver till en mitt i natten om att de har så mycket problem, bla bla, att deras liv suger och att ingen är nöjd vad de än gör.
Och sen när man frågar varför säger de "jag vet inte".
Som att deras liv rasar samman utan att de vet varför. Eller jo, de vet, men de vill inte säga vad anledningen är.
Varför komma och gråta ut hos en när man ändå inte säger något?!