Står på tröskeln till din dörr, knackar på. Du tvekar med att öppna, men du gör det till slut vilket ändå förvånar. Din blick skulle kunna få en hel elefantflock att vända. Dina ord skulle kunna krossa sten. Dina handlingar skulle kunna förändra jordens kretslopp. Och ändå står jag här utanför din dörr, i hopp om att få komma in. När jag står där och ser på dig, ser du tillbaka på mig, och säger inget. Tystnaden är bedövande, men jag vet inte vad jag ska säga. Jag kom för din skull, öppnade du för min skull? Du visar intresse, men ändå är du rädd. För att du inte vågar släppa in mig.