Usch och fy. Jag vaknade kvart i tio idag... helt otroligt. Jag fattar inte. Visserligen blev jag väckt igår av brorsan, dagen innan av Emilie och innan det vaknade jag nio. Man kanske inte kommer bli så jättetrött när skolan börjar trots allt. Eller jo. Jag känner mig själv.
Så handduken blev inte svart i natt. Kunde inte somna för att min torrhosta vägrar ge med sig. Jag hostade verkligen hela tiden. Tänkte ju somna vid ett åtminstone men efter att ha hostat sönder lungor och revben (det kändes så i alla fall) somnade jag vid tre. Och vaknade knappt sju timmar senare. Det enda som förvånar mig är att påsarna under ögonen faktiskt är frånvarande.
Gick upp och såg mig själv i spegeln. Vad har jag gjort? tänkte jag. Ja, vad har jag gjort. Det blev ju bra, sluta klaga. Och sluta prata med dig själv.


Spotify piggar upp med lite nittiotal, Green Days underbara "When I come around". Ni vet att jag gillar den! Man blir bara så glad.
Ska ner och duscha, tvätta bort den fortfarande mycket starka färgningslukten och äta frukost för en gångs skull. Kanske inte så bra att börja dagen med lunch jämt.
Det är vackert väder idag igen och det känns verkligen som att vi blir gott kompenserade nu för det skumma väder som tidigare varit.
Okej, så vi hörs sen. Ska inte sitta och babbla på för länge. Ciao!