Tänk er, för bara någon vecka sen satt vi inne och kollade ut genom fönstret, såg ut på snön nere på marken, såg den stackars mannen som halkade och landade på rumpan. Såg hur mycket kläder folk hade på sig! Usch.
Och nu går folk inte och halkar, om inte på gruset, men det händer oftare på isen.
Nu går vi klädda i t-shirts/linnen, shorts och solbrillor. En glass i handen - det är klart vår. På gränsen till sommar!
Visst kom det lite smått sent, i april, men bättre sent än aldrig.

Hörni, jag kunde inte låta bli att göra en sak. Jag läste Nils blogg alldeles nyss. Hihi (ironi). Bara för att, och det fanns ett inlägg jag började fnissa lite åt. Läs det här så förstår ni nog lite. Om ni inte vet vem Nils är, kan jag berätta att det är Blondinbellas kille. Han som typ solar sig i hennes berömmelse. Men men, hur många är det som vet vem jag pratar om när jag säger Storstadspojken mitt på stan? Fem på hundra, skulle jag gissa.
I alla fall. Jag tyckte att inläggets innehåll var något man kanske inte riktigt hänger upp sig på (det handlar om ett minne som väcks inom honom lagom till påsk), när det hände när han var nio, nu är han närmare tjugo. Jesus, glöm och gå vidare!

Idag skulle jag ju som tidigare skrivet träffa F, men jag vet inte vart och när det blir av eftersom han är så seg. Klockan är ju ett nu.
Nu ska jag dra mig undan och hitta på något annat tills han kommer över. Vi hörs senare!