Och jag tänker inte säga "hallelujah" för jag njuter INTE av hällregnet utanför mitt fönster. Det åskar och blixtrar, och jag kissar nästan på mig av rädsla. Jag har aldrig gillat sånt här väder, och jag kommer klokt nog aldrig att göra det heller. Idag skulle jag ha åkt och fikat i Farsta med Fredrik. Det blir vår allra första gång ensamma som vi åker och fikar, och det är ju nästan självklart att det ska bli inställt pga det hemska vädret utanför. Åh, bara försvinn! Jag orkar verkligen inte med att jag ska behöva sitta inne hela dagen för mig själv och göra absolut ingenting.
Pappa körde precis vid Essingeleden och han sa att det var flera decimeter djupt vatten på vägarna där, det verkligen öste ner där. Det blev så långa köer för att det är praktiskt taget ingen som kan köra i det här vädret. Men, varför ens åka och jobba då? Låter idiotiskt. Det är ju ingen ursäkt direkt att "vädret var så pass hemskt att jag var tvungen att stanna hemma" - vem som helst skulle nog säga det och vem som helst skulle förstå. För bor man i Stockholm och just de delar där JAG och mina nära och kära befinner oss i, så skulle man förstå situationen.

Och jag och Emilie skulle upp och sola imorse...