Det är fredag, sen kväll. Egentligen lördag, men dagen som har varit hette fredag.
Och bannemej, jag har gjort en jävla bedrift under dagen som gått.
Jag satt och skrev prov i drygt tre timmar, om första världskriget.
Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så bra som det gjorde, trots några frågor jag svarade mindre på pga minnesförlust.
Och allt känns så mycket lättare, mycket härligare, nu.
Nu när allt det här har lyft från mina axlar, den här tunga stenen som åkt snålskjuts i min vanligtvis oroliga mage.
Nu klev den ur, och lämnade mig i fred. Kvar sitter en pytteliten sten som heter "radioprogram 15/12".
För vi har en uppgift kvar denna termin, och det är att lämna in vårt radioprogram till Janne.
Och det är nog dags att börja med att spela in det rätt snart, för stenen i magen växer.
Som en bebis, ett liv, en början på något bra.
Därför tror jag att det kan gå rätt bra med radioprogrammet.
Hur sjukt det där än lät, så tror jag att jag hinner, och det lär bli jävla bra.
Dessutom ska jag i helgen handla julklappar tillsammans med Jesper. Just nu har jag ingen aning om vad, men det löser sig.
Nästa vecka får vi en riktigt slapp och härlig femdagarsperiod utan plugg, prov och förhör. Bara film på Jannes lektioner, chill på de andra lektionerna. Tror faktiskt att det blir en av de bästa veckorna vi lär få genom hela nian.
Nu är klockan tolv och jag håller på att somna.
Mina ögonlock är som betongblock som faller ner, krossas mot marken, finns inte mer.
Dock gör ju mina ögonlock det, trots det hårda fallet när jag somnar.
För när vi vaknar är det en ny dag igen.
Man får göra nya misstag, nya underverk, nya händelser utspelar sig, nya chanser uppenbarar sig.
'Cause it's a new day.
So make it good.