Kvällens tanke denna gång, går till dem med en helt underbar insida. Jag har skrivit om det tidigare, här, men tänker spåna vidare lite.
Jag kan inte sluta le, när folk är så otroligt underbara. Samtidigt hör man andra som bara gnäller på deras utsida. "Men åh! Han är ju så otroligt ful. Hur kan du tycka om honom?"
Jag har anledning. För att personen i fråga inte behöver vara snygg om han beter sig schyst och är en bra människa. Det spelar ingen roll för mig om personen inte tillfredsställer andras ögon. Så länge han eller hon inte är en idiot är allt som räknas dennes vänskap och lojalitet.


För vad är vi egentligen för ett kräset samhälle? Man börjar skräddarsy sina pojkvänner via nätet. Dejtingsajter. "Han ska vara blond, blåögd, väga max 80 kg, vara väldigt vältränad och ha 25 cm innanför kalsongerna. Som förresten ska vara av ett dyrt märke. Tiger of Sweden skulle sitta fint."
Detta är i "kärleks"-väg. Men om man ska börja hålla på såhär med sina vänner går det för långt.


Och se där - det har redan gått för långt. Hos Paris Hilton i alla fall. "My New BFF" handlar bara om att tjejen ska vara snygg, vara lika dum i huvudet som Paris själv och vara en vild partygalning. Det här går inte. Kan man inte trycka på "stop" och sen "rewind", så att man kan lappa ihop det som gick sönder hos folk?


Okej. Jag har nog fått sagt det jag ville säga. Måste fnula vidare lite på boken, sen sova.
Herre min Gud. Jag skriver på en bok. Hör ni hur det låter? Det kanske är fel. Det kanske blir fel. Vi får se hur det blir. Enligt Sandra bör jag avsluta det jag påbörjat, hur det än blir. För jag kanske ångrar mig senare, att jag inte tog risken.
Godnatt!