Nathalie

Errare humanum est. Detta är förvisso titeln på min bok, men även ett bra ordspråk. Att fela är mänskligt. Vilket det är. Vi alla gör fel, misstag och tar fel beslut. Men, det är fortfarande en mänsklig företeelse.

Jag är helatiden medveten om att detta med boken kanske bara är en impuls. Ett sånt där icke genomtänkt beslut som visar sig vara ett dåligt sådant. Jag ligger på första sidan. Tänker, borde jag fortsätta? Är jag tillräckligt erfaren? Måste man vara tillräckligt erfaren, och hur blir man det i så fall?

Jag är som sagt bara sexton år. Pluggar första året på gymnasiet och är fortfarande ett barn. Men jag är inte så främmande till det här med bokstäver och ord, böcker och media. Det har liksom varit en stor del av mitt liv, under alla mina levnadsår. Har läst sen jag lärt mig läsa. Jag har skrivit sen jag fick tag på ett papper och en penna. Sen övergick det efter ett tag till datorskrivande. Det är så mycket skönare att formulera sig via ett tangentbord och se fingrarna dansa över tangenterna, likt ett piano. Än att få skrivkramp av att man håller pennan för hårt.

 

 

Genom livet jag levt, vilket inte än har varit långt men ack så händelserikt, har jag insett en hel del saker. Bland annat att vänner är något som inte växer på träd. Just det där om vänner och allt kommer jag snacka mycket om i den här boken. Men vänner är något som är så himla fantastiskt att ha. Har man vänner klarar man det mesta. Äkta vänner, som kan peppa och stötta en i de mörkaste stunder. Äkta vänner som inte skäms för att säga vad de tycker. Och inte heller sviker en. Vänner växer ju faktiskt inte på träd. Jag är ganska säker på att man istället för vänner brukar säga pengar. Men det finns inte en chans att man kan jämföra vänner med pengar. Jag kommer alltså till det. Redan i första kapitlet, som kommer att handla om vänner och allt vad det nu kan omfatta.

 

 

Okej, för att sluta prata om mig själv. Tycker att ni fått en rätt bra presentation hittills. Sen kommer erfarenheterna och då får man veta mer.

Men vad är det jag vill uppnå med min bok, för att sammanfatta lite?

Jo. Jag vill dela med mig, till er, av mina erfarenheter under mitt hittills rätt korta liv. Jag vill ge tips och råd, som jag fått av vänner och som faktiskt fungerat. Jag vill nå ut till er, som varit i samma sits som mig. Vill att folk ska förstå att de inte är ensamma. Det kommer att handla om allt mellan himmel och jord i denna bok. Allt som har med livet att göra. Och hur man lever det på bästa sätt.

---

Feedback?

Man måste ha upplevt ganska mycket, om man vid sexton års ålder har bestämt sig för att skriva en bok om sitt liv.
Och det har jag gjort. Inte för att skryta, men det är sanningen. Jag har upplevt mycket. Och det dumma är att jag minns det mesta. Det mest väsentliga.
Inte småsaker som, vad min första bästa vän heter i mellannamn. Okej, det kanske jag gör. Om jag bara tänker efter.
Många gånger är det bra att minnas det mesta. Och många gånger är det tvärtom. Kanske är det så att man vill glömma istället.


Det har tagit mig flera år att komma fram till hur jag skulle börja min första bok. Se där, jag har redan fått till en början. Bra kanske den inte är. Men det är alltid något.
Jag har alltid velat skriva en bok. Det har alltid varit mitt mål i livet och det är något jag inte tänker ge upp. Jag har inte så många odds emot mig, så det är väl egentligen bara att köra på.
Jag måste få erkänna att jag är en riktig språktalang. Lär mig språk väldigt snabbt, lär mig på ett kick böja på allt vad verb, adjektiv och substantiv heter. Lärde mig läsa som tre-fyra åring och satt på dagis och läste för mina kamrater. Det måste alltså vara därför jag är så "besatt" av pennans och papprets fantastiska samspel och underverk.


Jag är inte den som gillar att skryta. Faktum är att jag mer eller mindre hatar det. Har alltid varit något i det hela att säga något bra om mig själv. Känslan av att det är fel och dumt slår mig jämt.
Men när jag verkligen vet att jag är bra på något, säger jag det.

---

Behöver lite feedback! Kan någon vänlig själ skriva i kommentarsboxen vad som var bra/dåligt/svårt att förstå/irrelevant?


Kommer att publicera lite delar av det jag skriver i "boken" i en ny kategori, "Min stora dröm". Det kanske inte ens blir en bok, men jag får se. Jag är rädd att jag kommer ångra mig, radera allt jag skrivit och sen strunta i det hela.
Men jag vill inte lägga av. Det är min dröm, att få göra det här. Som att någon som börjat skriva en låt skrotar den. Och det är vad som kunde ha blivit en världshit. Okej, min bok kommer nog inte bli sådär känd precis. Men man vet aldrig hur långt man kan gå om man inte försöker.